förlora – glömma – minnas – återfinna

det finns
de som lever
av kaos
och motsättningar

de som
är vid liv
av

existerar
för

livnär sig på

stimuleras

är
som
parasiter

andas
andras
luft

det sägs att
alla de som är
kan vara
kan bli
i ett ständigt nu

i ett evigt presens
utan beständighet

oföränderlig
varaktig
ståndaktig
trofast

med härdighet

med
livslängd
är

utan
sanning

bara i suget
efter kortsiktiga segrar

det sägs att
de som sträcker
sig fram

sträcker ut sig

når fram
innan
någon
vänder
sig bort
är i tid

man
ser

man
tycker

man
har åsikter

man
agerar

handlingskraftigt
på

med kraftig
handling
i

och
man
handlar

reagerar
som en blixt
från
klar
himmel

kraftfullt

det sägs att
det någonstans
finns
en vilja
att ha rätt

några har
en egen
uppfattning

andra egen vilja

att få rätt

de som
alltid kommer sent
för sent
aldrig i tid

de andra
de som vill
något annat

jag hör ibland
också
något annat

jag ser
också
något annat

jag vill
också
Något annat

ha
något annat

Kansle
rätt till
egen självuppfattning

det sägs att
det går lite långsamt
jag går ändå
med en fysisk kropp
till trots
med tålamod

tåla
och
mod

två olika ord
men det är kanske inte
mina ord

men vem
och vad
kan äga
besitta
vara ägare
till
och gör dig

kanske inte
berättigad
av

att få
andras meningar
andras
mening

andras
tålamod

och vad
ska vi alla
inte hela tiden tåla

uthärda
tolerera
och finna oss i

det sägs att
det
inte
behövs
motivering

av val

för
ett innehåll
kan bara upplevas

genom
att
känna
i

och det är svårt om jag
inte redan har format
min uppfattning

det sägs att
även då
var
den säkraste vägen
till rikedom
är att ärva den

alla dom som var utom fara
skyddade och i säkerhet

tryggade
tillförlitliga
osvikliga
och ofelbara

för alla de andra
osäkra

tvivelaktig
opålitlig
och instabila

finns
bara
det okända kvar

det sägs att
ovilja är
att gå i
svaromål

att acceptera
intresserat
inspirerat
och engagerat

försvar
av och i
maktpositioner

det sägs att
innan trösklar infördes

fanns det frånvaro
bortvaro
uteblivelse

endast
brist och avsaknad

när det bara rullade på
i alla bäckar små

det sägs att
de flesta av oss
är inte viktigare än
att vi rätt snart glöms bort

övergiven
förbisedd
obeaktad
samt gudsförgäten

med aldrig
ihågkommen
dysterhet

det där ljudet
från ett annat rum
en eftermiddag
snärtigt
som en intro till en amerikansk polisserie.
Kojak och Baretta en fredagskväll 1975
i snabba effektfulla klipp
där hjältarna poserade
och Lars-Gunnar Björklunds röst ljöd
ut i rummet

och sedan
ljudet från läktarna

sjudande
brus
sjungande talkörer

ljud i massor
ljudmassor

malande
från läktarna
det som gick i vågor
skrål
larmande sång
oljud, olåt, oväsen, vrål, tjut, skrik och vilda rop

målskriken
måsskrän
hungriga barnskrik

lördag 1600
tipsextra

passningar
kryss
nervositet och förväntan

det och en överfull askopp
cigarettdimma
vodka och fruktsoda

är vad jag minns

eller är det bara tolkningar
jag kommer ihåg med min kropp?
verbböjningar?
gymnastiska övningar?
på en fotbollsplan
en plats
jag aldrig i livet skulle beträda
bara minnen av
alla dessa fruktansvärda
obehagliga gruppaktiviteter
skrämmande folksamlingar
det där som alla skulle göra
förväntningar och normalitet
men aldrig i livet jag skulle ta i
inte ens med tång
en rund boll och svettiga kroppar

hellre gömmer jag mig som en liten mus
för platsen min kropp upptar
mellanrumsformen
min muskropp
i verkligheten
är en annan
min kropp ryms inte där
och inte heller mina tankar

för vad är det vi kan välja
vad väljs vi till
vald

precis
som vetskapen
att på gymnastiklektionen
väljs vi fortfarande av andra
om vi syns
om vi vill synas

och fortfarande är det så
som vanligt är jag sist
både där
och då
till sist
till slut

så på grund av alla dessa yttre omständigheter
och med Lars-Gunnar Björklunds röst i bakgrunden

frångår jag
håller mig undan
folksamlingen
det sociala spelet

med sensoriska problem
starka ljud
starka ljus
och smaker

så
mellan akterna
mellanakterna
leker jag halvt
halvlekar
leker jag hellre själv

l’ennui est contre-révolutionnaire

jag kommer ihåg mina somrar de som var oändliga så som jag minns dem och all den tid som jag vistades bland barr och myror där min kropp var ett med björnmossa blev ett med de långa dagarna med min mamma i bärskogen där frysen skulle fyllas till bristningsgränsen med bär först blåbär och hjortron och sen när solen började stå lägre skulle tio-liters hinkar fyllas med lingon så ja jag kommer ihåg mina somrar de som var oändliga de som var fyllda med saker som stack min kropp som nålar barr mygg och renmossa

jag kommer ihåg mina höstar de som kom med en klarhet och tydlighet en krispighet en frasig spröd knastrig frost de som gjorde allt till iskristaller alla vita stjärnor som gnistrade i den låga solen skör bräcklig och ömtålig som isen på sjön som brast under mig när jag med glidande steg på gränsen av min förmåga prövade dess begränsningar jag kommer ihåg mina höstar de som kom med en klarhet och ett hopp där varje tanke och dröm blev tydligare än den förra

jag kommer ihåg min vinter snö som täckte allt i bomull snöhögar som var miltals högre än mig själv då träden smällde brakade högt och tydligt under klara nätter i mörket där natten var djupt mjukt omslöt alla konturer var ett rum som alltid fanns på andra sidan dörren utan hot utan dold agenda svek eller sociala samspel jag inte förstod där utanför i det vita där en del av mig fanns något större och tryggt en vinternatt som bar på löften hemligheter som knarrade under mina fötter ja jag kommer ihåg min vinter och kall vit snö som smälte i mina vantar

jag kommer ihåg min vårvinter den som kom med ljuset och med en horisont den som kom med en soluppgång och nya långa dagar för när solen gick upp över den horisonten gick också jag upp och ut i en ny ljus värld där vi mötte solen och den smältande snön den som droppade från taken och trots att vi var marklösa och husvilla hade vi ändå tak över våra huvuden så jag kommer ihåg min vårvinter då vi gick på skaren och undrade om den skulle hålla hela vägen hem igen

jag kommer ihåg min vår den som försvann så fort då åren gick i en hastighet jag inte hann med och våren då jag förflyttade min kropp till andra nya platser stora städer med många människor andra viljor och drömmar där trots min lekfyllda försök att förstå mina nya vänner var marken bara hård och kantig så på denna mark fick jag också höra rykten om ett centrum och att allt utanför detta centrum fanns terra icognita dit kunskapen skulle tas av andra som konstigt nog visste bättre mig själv sådana som kände mina barr och min mossa  bättre än min kropp och upptäckte med det att bland alla dessa kroppar som nöttes och blöttes så fanns det för mycket svek och för många dolda agendor som jag inte förstod så även det fick ta slut som allting annat har ett slut  så jag återvände till mina vårar de som allting annat försvann så fort

ja jag kommer ihåg mina barndoms sommar höstar vintrar  vårvintrar och vårar de som kändes i min kropp gav mig längtan och ett löfte särskilt när allt gled mot slutet där man dinglar med benen på världens kant för plötsligt drabbas jag och min kropp stacks av andra nålar plågades av andra smärtor så jag sprang jag återvände och tog skydd bland ängsull gräsull kärrull tuvade arter tuvull myrull med utlöpare polarull rostull i öron ögon näsa hals och i magen jag återvände till mina sommar höstar vintrar vårvintrar och vårar för att övervintra