jag kommer ihåg mina somrar de som var oändliga så som jag minns dem och all den tid som jag vistades bland barr och myror där min kropp var ett med björnmossa blev ett med de långa dagarna med min mamma i bärskogen där frysen skulle fyllas till bristningsgränsen med bär först blåbär och hjortron och sen när solen började stå lägre skulle tio-liters hinkar fyllas med lingon så ja jag kommer ihåg mina somrar de som var oändliga de som var fyllda med saker som stack min kropp som nålar barr mygg och renmossa

jag kommer ihåg mina höstar de som kom med en klarhet och tydlighet en krispighet en frasig spröd knastrig frost de som gjorde allt till iskristaller alla vita stjärnor som gnistrade i den låga solen skör bräcklig och ömtålig som isen på sjön som brast under mig när jag med glidande steg på gränsen av min förmåga prövade dess begränsningar jag kommer ihåg mina höstar de som kom med en klarhet och ett hopp där varje tanke och dröm blev tydligare än den förra

jag kommer ihåg min vinter snö som täckte allt i bomull snöhögar som var miltals högre än mig själv då träden smällde brakade högt och tydligt under klara nätter i mörket där natten var djupt mjukt omslöt alla konturer var ett rum som alltid fanns på andra sidan dörren utan hot utan dold agenda svek eller sociala samspel jag inte förstod där utanför i det vita där en del av mig fanns något större och tryggt en vinternatt som bar på löften hemligheter som knarrade under mina fötter ja jag kommer ihåg min vinter och kall vit snö som smälte i mina vantar

jag kommer ihåg min vårvinter den som kom med ljuset och med en horisont den som kom med en soluppgång och nya långa dagar för när solen gick upp över den horisonten gick också jag upp och ut i en ny ljus värld där vi mötte solen och den smältande snön den som droppade från taken och trots att vi var marklösa och husvilla hade vi ändå tak över våra huvuden så jag kommer ihåg min vårvinter då vi gick på skaren och undrade om den skulle hålla hela vägen hem igen

jag kommer ihåg min vår den som försvann så fort då åren gick i en hastighet jag inte hann med och våren då jag förflyttade min kropp till andra nya platser stora städer med många människor andra viljor och drömmar där trots min lekfyllda försök att förstå mina nya vänner var marken bara hård och kantig så på denna mark fick jag också höra rykten om ett centrum och att allt utanför detta centrum fanns terra icognita dit kunskapen skulle tas av andra som konstigt nog visste bättre mig själv sådana som kände mina barr och min mossa  bättre än min kropp och upptäckte med det att bland alla dessa kroppar som nöttes och blöttes så fanns det för mycket svek och för många dolda agendor som jag inte förstod så även det fick ta slut som allting annat har ett slut  så jag återvände till mina vårar de som allting annat försvann så fort

ja jag kommer ihåg mina barndoms sommar höstar vintrar  vårvintrar och vårar de som kändes i min kropp gav mig längtan och ett löfte särskilt när allt gled mot slutet där man dinglar med benen på världens kant för plötsligt drabbas jag och min kropp stacks av andra nålar plågades av andra smärtor så jag sprang jag återvände och tog skydd bland ängsull gräsull kärrull tuvade arter tuvull myrull med utlöpare polarull rostull i öron ögon näsa hals och i magen jag återvände till mina sommar höstar vintrar vårvintrar och vårar för att övervintra