…skrattar i motvind, krattar tallbarr, tallkottar i oändlighet ordnar allt annat som om det vore ett fullvärdigt liv som jag kan få vara i och med blöta droppar mot min hud, blöta kroppar i djupa avgrunder och i mörka vattenhål och så hör jag någonstans mina nakna fötter vandra genom mossa och torv med blad, multnande, mörka skuggor mellan mina tår som om vatten, kallt och grått sipprar upp, genom i och mellan och så tar jag små kliv, pas de chat och lämnar små spår, som blir kvarlämnade, övergivna rostgula barr på torra tallgrenar jag hör också mina nakna tår krama och sträcka på sig vid kanten av myren, delvis omsluta strån och kvistar med krokiga grepp och enhjärtbladiga växter springer sakta till undsättning, nej, jag är inte uttråkad.

…men är trasig med delar som ramlar ut och lämnas bakom mig som om det vore en höststorm som härjar och virvlar upp torra löv och välter granar som plockepinn trots att tallar har så långa rötter att de står emot vinden och med dessa vaga stormiga minnesbilder finns de alla kvar, skuggorna i mörkgrått som snurrar i periferin när jag ser mig själv klättra upp i ett träd, kanske inte det träd som är bäst lämpad att klättra i men allt för att se bättre, bara för utsiktens skull, för att få se något annat, grenarna biter med vassa tänder i mina händer, barken hugger, virvlar och skaver mina ben, fyller mina ögon så jag famlar efter fäste och inser att det är svårare att klättra ner än upp och frågan kvarstår om någon kommer att säga att allt blir bra och om det kommer bli bättre än det redan är?

…och i samband med detta ser jag mig själv med mina händer djupt nersjunkna i mossa, all denna kvastmossa med små vita svampar på mina händer, i näsan och i en kropp, i en mogen skog, men min mage är som en martall med tarmar som en krypande orm, slingrandes och undvikande olika försök att övervinna tidens tand mellan strån av halvgräs och fräken, denna ofantligt, ofattbart, lilla kropp och detta språk med sina begränsningar och förmåga att förmedla ett meddelande och kapacitet att bli förstådd men med mina ögon ser jag då trots detta mellan mörkgröna, smaragdgröna, olivgröna strån all björnmossa, död och vårgrå snö.